torsdag 18 november 2010

My hearts a mess


man kan tro att det är vintern. man får tro det.
men så är inte fallet. allt råkade bara inträffa lagom till den tiden. och det blir inte bättre av kylan.
slutet på en era. det här är verkligen slutet på en era.
jag tycker det är så skönt. i februari är jag fri som den minsta nykläckta dununge du hittar i skogen.
men det kan inte hjälpas att denna era som jag lägger bakom mig har varit den mest fantastiska.
jag hittade jack.
jack hittade mig vilsen i en korridor.
sen försvann hon lika fort till varmare bredder i månader och jag kände att det va något ouppklarat mellan oss.
jag minns att jag hörde din röst i korridoren när du va tillbaka och blev glad.
men du kom in som en ångvält och pratade så högt att jag inte vågade visa det.
jag minns inte alls hur det gick till, men sen blev vi två en å samma.
lika barn leka bäst? eller är det olikheter som dras till varann?
vi är som havet och himlen när det kommer till allt. förutom rödvin.

och även om vi går skilda vägar nästa år så är det inte slutet på vår era.

2 kommentarer:

  1. grät precis en skvätt när ja hittade det här.
    finner inte riktigt några ord.
    känns bra i hjärtat. värmer liksom.

    du när vi blir gamla kan inte vi bo i ett par-hus då. du kan bo i ena delen me din man å barn, ja i den andra me min (mina) män (kvinnor?!) så kan vi mötas varje dag ute på altanen å dricka bardolino å prata strunt, åka iväg på äventyr när vi tröttnar på vardagen å gå på klubbar å låtsas som om vi va 20igen???!?
    check?

    här kommer segertåget å vi kör igen liksom..

    SvaraRadera
  2. jamen klart vi ska. grodorna boll liksom.
    fan va fint.

    SvaraRadera