söndag 10 april 2011

jag kommer som förr aldrig kunna ta en sån sak.
det kallas i folkmun egoism. men gäller det inte mitt blod så kan jag inte ta det.
så jag tror det slutar här.


ps som fan så var jag tvungen att se sommaren i vitögat, och smälla en spindel med en tidning.
även fast jag skrek på honom att det inte var nåns fel och att han bara skulle para sig och sprida vidare barn i huset så fick jag ändå dödsångest.
han menade ju säker inte att vara elak eller att vara spindel.
det är fan sjukt få tillfällen jag känner mig stark och ser hopp i mig själv, som när jag lyckas smälla spindlar. vilket har hänt två gånger.
men då vet jag.
fy, stackarn.

4 kommentarer:

  1. Tack för att du inte väckte mig :)

    SvaraRadera
  2. mange som skrev .p

    SvaraRadera
  3. jag hade ingen som kunde rädda mig, sjuk skräckkänsla.

    SvaraRadera
  4. Man växer med svårigheten.

    SvaraRadera