Blackbird

sitter och försöker snärja med folk på mina planer down under, samtidigt som jag söker jobb.
allt känns lite halvhjärtat.
allt jag behöver är att något händer bara.

är mitt i ingenmansland nu. känns ju lagom kul.
sist jag tittade ut va det ljust, nu är det mörkt igen. dumma sol att alltid gå ner. kan den inte bara inte gå ner?

jag och mami satt och tittade på en koltrast häromdan, den satt och mös och burrade ihop sig. våran vårfågel.
snart kommer den sitta i träden och skrika hela mornarna. och jag ska älska det.