Jange

ett sorts bekant pirr.
eller är det illamående.
vi har pratat en del om känslor man inte vet vad det är.
och nu har jag en, en jag inte kan sätta fingret på.
det har pirrat och snurrat och vattnats och tumlats sen igår.
det gör lite ont emellanåt.
är den god eller är den ond.
det är mest det jag vill veta.
hela tiden är den där.
jag måste svälja för att den inte ska kravla upp ur halsen och rinna ut ur munnen som en billig mening.
känsla be gone.
skulle man ibland vilja säga.säga till sin mage.
men illamåendet kvarstår.
jag flackar igenom bilder, bilder på ingen särskild. och det tumlar.

jag tror jag ska kväva den, jag ska kväva den med den giftigaste av gift.
röken ska bränna ner i magen som ett tåg av död.
äta upp mitt lilla illamående.
tumlet ska sluta. pirret måste avta.
för det gör sig inte bra där nere.
jag låter det rinna ut i fingrarna kanske, kanske spyr jag ut ett blogginlägg för att rädda en billig mening.