Jange

av nån anledning vägrar jag gå och lägga mig.
jag sitter och tar reda på vart alla bekanta i australien är bosatta. och kollar runt på samma gamla sida som man satt på för typ 4 år sen och läste på lite.

men det är inte bara det. försökte dränka mig själv på jobbet idag. i tankar som bara involverade jobbet.
men ändå, hela tiden så tog min elaka hjärna rodret och skjutsade in tankar som inte hörde hemma där.
som inte hört hemma på så många år.
alla år, all tid som jag lagt på att begrava detta, så får det inte komma upp till ytan igen.
jag får synrubbningar och tics i ögonen av det. det går inte.
det är bara en besatthet det har ingen verklig betydelse, varför kan jag inte få mig själv att inse att jag ljuger för mig själv när jag går runt i dessa tankar.
7 år borde ju ändå bevisa det?

sjuår...av mitt liv.
en tredjedel av livet.

jag kan inte ens förstå att jag sitter här igen och skriver om samma sak. samma meningslösa sak.
samma ångestframkallande meningslösa döda sak.
är det ens mänskligt beteende.får man göra såhär, mot sig själv. mot andra.

gräset är alltid grönare?
det man inte kan få?